söndag 22 oktober 2017

AMAZING ARIZONA







Hösten är så vacker här nu. Varje år varierar det men runt mitten av oktober till början av november brukar det vara som vackrast i södra Connecticut. Nu sitter jag ute, på mitt skinn, äter lunch och det är över 20 grader.

Sommarkänslan släpper liksom inte taget. Längtar efter tjocka tröjor och boots ju.


Men det passar så bra att drömma tillbaka till vår resa och allt vi upplevde. Följ med till Sedona och Tuscon om du vill!












Vi var reltivt nollställda vad gällde Sedona. Vänner hade berättat att det var toppen, fantastisk hike och jätteskönt klimat.
Men vårt B&B och dagar i Sedona överträffade allt vi hört. Sedona måste upplevas.














Sedona lyser. Som Santorini fast utan hav runtomkring. Ord som vackert, exotiskt, tufft, läckert dansar runt.
Vi bodde mitt uppe bland bergen, första klass rakt igenom.













Vi mådde som prinsessor. Blev ompysslade, hade egen kock, världens mysigaste rum.
Innan vi åkte fick vi med oss hembakade kakor.














Det regnade på oss, men det gjorde ingenting. Naturen bjöd på regnbågar och dramatisk himmel.















Och så mat, mat och ännu mer god mat. Lokalt, färskt och helt oemotståndeligt.














När man är på roadtrip så är del av tjusningen att man inte stannar alltför länge på en plats. Nästa äventyr lockar alltid. Vad väntar runt hörnet liksom.















Vi åkte till Tuscon. Å, hade längtat så att komma tillbaka. Till Catalinabergen, boots, margaritas, Saguarokaktusar.















Och så Gabriella i sin röda klänning. Bedårande om du frågar mig.














Älskar naturen, bergen, hästarna, kaktusarna, det vilda och öppna landskapet.
















Hur härligt som helst att åka genom Nationalparken. Och det var nästan bara vi där!














Är ingen expert på Saguarokaktus men vet att de kan bli över två meter och över 200 år gamla. Över lag är Nationalparkerna i USA så väl omhändertagna, man får superb hjälp och det har all information som man kan behöva.















Vill tillbaka!














Vi bodde helt underbart på historiska Hacienda Del Sol, på rekommendation av en god vän. Vi hade som ett eget litet hus, hela anläggningen ligger fantastiskt med utsikt över Catalinabergen.

Tur att vi hade mer spännande på gång, annars hade det varit svårt att åka härifrån. Lovar att berätta mer strax och inte glömma att skriva ut all text innan xoxo






lördag 16 september 2017

THE LOVELY WEST









Så äntligen var det dax, vår efterlängtade roadtrip. Vi tre tjejer, mina älsklingar. Öken, kaktusar, sand, berg, hav, bbq, skratt, bus. Rebecca, Gabriella och jag.



Fullproppad med intryck efter 2000 miles. Californien, Nevada och Arizona. Följ med om du vill, börjar med de första dagarna!















Först ut: Los Angeles. Och tre väskor, tre förväntansfulla, en bil och ett gemytligt hotell i Hollywood.
Och eftermiddagssol, Tom Cruise och hamburgare.














Såklart kunde vi inte låta bli att börja med Universal Studios. SÅ kul. Älskade The Studio Tour, Jurrasic Park och Harry Potter. Galet med folk men vi pausade mellan varven, åt god lunch och drack litervis med vatten.














Så pirrkänslan att vakna och veta att idag åker vi till Las Vegas.
Öken, kaktusar, övergivet, sköna vägar, musik, poddar.


Underbart att vara här igen.













Vi gick all in i Vegas: topphotell och lyxmiddag. Är det tjejresa så är det.

Den här stan alltså. Galen, glittrig, rolig, oberäknelig.














Men allt handlade egentligen om Grand Canyon, det eroderade ökenlandskapet i nordvästra Arizona. Grand Canyons nationalpark är sedan 1979 med i Unescos lista över världsarv. Coloradofloden har grävt sig ned i berggrunden under lång tid och bildat en av världens största kanjon. Grand Canyon kallas världens största och äldsta historiebok, eftersom den innehåller så många olika gamla bergarter. Det övre lagret består av den yngsta bergarten, som är en kalksten och som är 250 miljoner år gammal har jag lärt mig av Wikipedia. Ändå sedan vår resa 2014 har vi drömt om att komma dit.

Nu skulle det bli av!












Ni vet ju att jag gillar omvägar när jag är på väg.

Speciellt när omvägen är Route 66.














Vet inte vad vi hade föreställt oss men när vi kom fram sent på eftermiddagen till kanske den mest magiska plats jag någonsin varit på, så tog det vi såg andan ur oss.















Skulle kunna visa hur många bilder som helst, men de här är några av favoriterna. Men sanningen är den att kameran inte gör Grand Canyon rättvisa. Det går inte att få in allt.
















Mina döttrar och jag, här vid detta mäktiga.


Vi blev överväldigade av dess storslagenhet, hur tyst det var, hur vackert allt böljade sig framför oss, hur små vi kände oss, hur kraftfull naturen är i dess orörda skönhet.















Ni vet hur man ibland bara känner sig så fylld av känslor och tacksamhet. Det här var en sådan stund.

Lycka.














Tänk att vi är här!













När solen sänkte sig och kvällade rullade in, var det så skönt att sitta vid en öppen eld och höra en av parkens rangers berätta om livet i Grand Canyon. Elden sprakade, stjärnhimlen omfamnade oss och för en liten stund stannde tiden xo